9 februari 2014

9.

det är något i mitt huvud som förstör mitt skelett så fort jag rör någon annan försöker jag komma så nära att jag glömmer vem jag är, jag föddes och det var meningen att jag skulle vara trygg & varm istället för uppskuren, men ett spöke vägrar lämna mig i fred, jag vaknar med klösmärken på min själ, jag är ett spökhus och mina lungor är källaren, jag pratar och min mun gifter sig med all tomhet, blodet som mina vener har i förråd, jag sliter upp varje låda med mina tänder letandes efter strömbrytaren så att jag kan se, och sluta, jag tillhör något som skrämmer mig.

1 kommentar: